Gustaf Ingemar Engström

En man av sin tid Pappa Ingemars liv slocknade en natt på Sunderby sjukhus den 4 september i sviterna av dubbelsidig lunginflammation och höftbensbrott. Han kommer att vara saknad för sina gärningar och sin generositet mot oss barn. Saknaden av mamma Inger delar vi med honom men hos Ingemar har den varit extra stark dessa fem år som gått sedan hon lämnade honom. Han hade svårt att förstå det som hände och hade nog gjort allt han kunnat för att de skulle få njuta av pensionsåren tillsammans, i större utsträckning än vad de fick göra. Att skriva pappas liv är som att skriva en historia över Norrbotten och nästan hela 1900-talet. Skogen, malmen och stålet brukar man säga karaktärisera Norrbotten. Pappa Ingemar har fått ta del av, och bidra till alla dessa under sitt 86-åriga liv. Han fick som ung jobba hemma på gården, i den egna skogen, jaga och fiska i den. Flotta timmerstockar nedför Sangisälven. Ett jobb som pappa pratade om med saknad. Ett fritt jobb i vacker miljö och med ett uns av äventyr över sig. Malmen fick han jobba med indirekt som elingenjör på LKAB, med att projektera diverse ny- och ominstallationer i gruvorna så att malmen kunde brytas. Stålet kom han i kontakt med på samma sätt. Via stora och mindre projekt på Norrbottens Järnverk NJA. Det stora stålverksprojektet ”Stålverk 80” fick vår familj att flytta ner till kusten och Luleå 1976. Som så många andra ungdomar har också Ingemar jobbat i södra Sverige några år för att förkovra sig innan han flyttade tillbaka till norr. Två vändor i Västerås har han hunnit med. Fotboll var en stor och viktig del av Ingemars intresse i unga år. Laget Kypasjärvi SK spelade sina matcher på den nu nedlagda fotbollsplanen i byn. Stolt har han berättat att tidningen Expressen kom och gjorde ett reportage om ”Sveriges längsta halvbackslinje”, bland annat bestående av Ingemar själv. Samma färger som AC Milan, rött och svart hade dem. Bärplockning låg också varmt om hjärtat. Som många andra i pappas generation tog man tillvara på det som naturen gav. Bären var viktiga för att göra egen sylt med hjälp av mamma Inger. Orientering var ett stort intresse från 1980-talet när vi barn var stora nog för det. Många historier har vi fått berättat av pappa och hans syskon i vår uppväxt. Bland annat har Ingemar berättat om andra världskriget, hur stora beredskapstroppar vandrade nedåt kusten genom byn i långa tåg. Åtminstone en hel natt och en hel dag marscherade trupperna från finska gränsen genom byn när kriget var slut. Pappas familj hade även ett så kallat krigsbarn från Finland boende hos sig under det att Tyskarna var inne i Finland och härjade. Det är inte lätt att sammanfatta ett helt liv på några rader, men visst kan man se hur Sveriges moderna historia i högsta grad på verkat byn Kypasjärvi där han kom ifrån, hur de småskaliga självhushållsjordbruken ett efter ett lades ner i takt med att Sverige industrialiserades. Invånarna utbildade sig vidare (elingenjör i pappas fall). Jag vet att pappa gillade den tiden när den egna gården gav tillräckligt för att en generation skulle kunna få sin försörjning från den, men också att han uppskattade sitt jobb och sin nya försörjning som kom av malmen och stålet. Främst ska vi efterlevande dock minnas hur han brann för oss barn och mamma Inger. Jularna var speciella för Ingemar som bara älskade att skämma bort oss med all de julklappar vi önskade och vi kan såhär i efterhand nästan förstå den glädje han kände att se oss glada åt det han gav oss. Vila i frid käre far./Lars

Vi i brodern Rulles familj minns Ingemar som pappas varma och fina lillebror, mån om familjen och alltid glad att träffas. De senaste åren, efter Rulles död, har Ingemar varit en viktig länk till pappa, så lika som de var. Så många gånger vi har skrattat åt historien om Ingemars och Rulles dråpliga fisketur. Önskar att vi hade fått tid för fler historier. Med varmt deltagande i sorgen, Kerstin

Ett av mina starkaste minnen av Ingemar var hans kärlek till er barn. Inger var på BB med Lars och Päivikki tog hand om er barn hemma hos er i Malmberget.Jag och Rolf var med. Jag tror att Ingemar hade varit på någon tjänsteresa och i glädjen över att bli pappa för tredje gången köpt presenter till Siv och Anders. Siv fick den allra finaste Barbiedocka och Ingemars glädje över hennes glädje när hon öppnade paketet. Han hade valt rätt. Anders present kommer jag inte alls ihåg. Men jag kommer ihåg Ingemars glädje över er den dagen. Att ha haft en pappa som är glad i en är en gåva. Ögon som tindrar av stolthet och glädje. Så kommer jag i håg er far Ingemar. Anne

Vårt varma deltagande Martin och Kati Lena och Claes Anna-Britt och Jan-Eric